Tillverkare: Erland Nilsson, Harsprånget
Tillvnr: 1 År: 1954 
Motor: Hirt HM 504 A-2
Effekt: 100 hk
Spännvidd: 11,26 m
Längd: 7,56 m
Höjd: 2,18 m
Max. startvikt: 675 kg
Max. fart: 135 km/h
Max. höjd: Ingen uppgift
Max. flygsträcka: Ingen uppgift
Registrerade ägare:
Konstruktör och ägare: Erland Nilsson, Harsprånget
Erland Nilsson tog sitt flygcertifikat 1937 och byggde samtidigt sitt första flygplan ”Blixten” som flög första gången den 18 mars 1939 på Kurjovikens is utanför Skellefteå. Planet hade en tomvikt på 225 kg och med en Aeronca E-11 motor på 38 hk blev startsträckan bara 50 m och planet flög med fart av 145 km/h.
Efter cirka 12 timmars flygtid satte Polisen stopp på grund av att flygplanet ej var inregistrerat och besiktigat. Efter kriget 1945 köpte Erland en Klemm 35, som havererade 1950.
Hans dröm var att bygga ett sjöflygplan och efter att ha först byggt en modell, satte han igång att bygga ”Beda” med bland annat delar och motor från Klemm-en.
Byggnationen skedde först i en källarlokal, utan ritningar. När det blev för trångt hyrde han en lokal i anslutning till Vattenfalls marketenteri i Harsprånget.
Flygbåten var helt byggt i trä, tresitsig, med ställbar stabilisator, flaps och slots samt mekanisk omställbar propeller av egen konstruktion. I juli 1954 var flygbåten ”Beda”, döpt efter hans fru, klar och transporterades till Porjus där den sjösattes. Premiärflygningen gick av stapeln den11 juli. Provflygningen gick bra och endast smärre justeringar behövdes göras. Erland hann med cirka 500 flygningar i fjällvärlden under fyra år innan Polisen sa stopp igen på grund av en anonym anmälan, vilket resulterade i 40 dagsböter.
Flygbåten monterades ner och ställdes in i ett skjul. Erland Nilsson avled 1965 och hans fru Beda har donerat flygbåten till Luftfartsverkets samlingar på Arlanda.
Flygbåten ”Beda” var en lyckad konstruktion och pryder idag, efter utförd renovering, sin plats i Arlandasamlingarna.
__________________________________________________________
Kommentar. ”BEDA”
I boken “Porjus den flygande byn”, berättar fjällflygaren Olle Ek om sitt första möte med FlygarNisse och hans hemmabygge “Beda”: “Han erbjöd mig att flyga sitt hembygge… Efter genomgång av alla rutiner, upplevde jag ett flygplan som var otroligt lättfluget och formligen hoppade ur vattnet så fort man kommit upp på steget. Särskilt kommer jag ihåg den geniala konstruktionen av de fjädrande stödflottörerna på vingen. Detta förklarade Flygar-Nisse med att vid en eventuell hög våg fjädrade flottören bakåt uppåt för att vingrotens infästning ej skulle bli för hårt belastad”.
Olle Ek berättade för ingenjör Kellin på Luftfartsverket att han flugit “Beda” med förtjusning. Han fick då en anmärkning att han som trafikflygare borde ha förvissat sig om att det fanns en godkänd fartygsjournal med besiktningsinstrument, men det fick gå för den här gången. “Förresten så är mannen ett geni”, sa Kellin, som själv inte hade tummen mitt i handen. Olle Ek fortsätter: “Jag är i alla fall glad att jag lät Flygar-Nisse ta ett kort på mig vid embarkering av planet. Det sitter nu i albumet väl bevarat och är ett fint minne av ett geni”.
Själv är jag uppväxt i en GV 38 och i en Auster ambulansplan med FlygarNisse bakom spakarna. Jag minns Nisse som en nära vän till min far och som en fantastiskt skicklig flygare. Fast jag inte var så gammal har jag fortfarande en klar bild av honom som en mycket omtänksam, tålmodig och vänlig man.
mvh
Lars Tallberg