ALBATROSS B.IIa, NAB9

 Tillverkare:  Nordiska Aviatikbolaget ,     
Midsommarkransen,     Stockholm  
Tillv.nr:                Nr 3    År: 1917
Motor:                   Scania-Vabis
Effekt:                   120 hk
Spännvidd:         13,00 m
Längd:                   7,80 m
Höjd:                      3,30 m
Max. startvikt:   1050 kg
Max. fart:             112 km/h  
Inga uppgifter om: Operativ topphöjd
                                         eller flygsträcka.
Ägare:
1923-12-31          Lars Fjällbäck
                                 Svensk Filmindustri AB,  Solna

Detta flygplan byggdes av Nordiska Aviatik AB i Midsommarkransen, Stockholm, 1917 . Förebilden var det tyska övnings- och spaningsflygplanet Albatros B.II, som avritades av NABs grundare Lars Fjällbäck från ett skadat tyskt plan i Stockholm. De svensktillverkade Albatrosarna kom att bli stommen i det unga svenska flygförsvaret. Grundtypen tillverkades av totalt fyra olika flygindustrier i landet, var och en med sina egna konstruktionslösningar. Det var ett starkt och tåligt flygplan med stor spännvidd på sina båda vingar och plywoodklädd kropp. Den tyske konstruktören, Ernst Heinkel, låg bakom många av de flygplan som användes av Tyskland och Österike-Ungern under första världskriget. Även hans senare konstruktioner kom att användas mycket i det svenska flygvapnet.

Det här exemplarets tillverkningsnummer är inte säkert bestämt, men hon har en varierad och annorlunda historia. Fram till 1919 flögs hon vid NABs flygskola i Furusund, och var antagligen utrustad med dubbelkommando, d v s flygplanet kunde styras från både den främre och den bakre sittbrunnen.

1923 köptes hon av Albin Ahrenberg tillsammans med den mer kända S-ARAA ”Bolivar” som var av samma typ. Antagligen användes vårt flygplan till reservdelar åt S-ARAA, bland annat fick hon donera sina vingar.

Senare hamnade hon på Svensk Filmindustri och användes där som vindmaskin. Bilder från den tiden visar henne utan bakkropp och vingar.

Flygplanet var i mycket dåligt skick när det återupptäcktes i Solna. Bland mycket annat var plywoodinklädnaden svårt skadad av vatten och olja och i stort sett all inredning i förarplatserna saknades.

Renoveringsarbetet började med låg intensitet för några år sedan, men har sedan 2006 tagit bättre fart, bland annat genom ekonomiskt stöd från Riksantikvarieämbetet. Målet med renoveringen är att till det yttre återställa flygplanet till ursprungsskick. I detta ingår ett stort arbete med att komma underfund med just hur flygplanet ursprungligen såg ut.

Stommen har visat sig vara i förvånansvärt gott skick. Vi reparerar och rengör ursprungliga delar så långt möjligt, men har tvingats nytillverka och byta ut sådant som inte går att rädda eller saknas. Vingar, roder, styrinrättning och bakkropp är exempel sådant som måste ersättas med delar från andra källor eller nytillverkas. I arbetet försöker använda vi samma metoder och material som när hon en gång tillverkades. Arbetet sker helt på frivillig bas, med framförallt Nils Åke Nilsson och Johan Wallin som drivande krafter.

Kommentera