FLYGSIMULATOR FOSIM till Arlandasamlingarna
Text: Hjalmar Pajus, Bengt Thelander. Bild: Sture Nilsson

       FOSIM med öppen huv       

                                                                                                       Cockpit med bildskärm

Under juli månad 2005 skulle FOI (FFA) skrota kabinen och det visuella systemet till forskningssimulatorn Fosim. Arlandasamlingarna fick förfrågan om intresse fanns, att överta desamma. Kabin och bildskärmar fraktades till Arlanda. I samband med överflyttningen kontaktades Hjalmar Pajus, som arbetade med Fosim under dess tidigare tillvaro. Han sammanställde historik och gjorde en uppskattning av de möjligheter, som finns att göra något användbart för Arlandasamlingarna.

Leif Hagstedt, som svarat för driften av Fosim under större delen av dess levnad, kontaktades också. Han lovade bistå med råd och kanske dåd under november 2005.

Avsikten med simulatorn var ursprungligen att den främst skulle användas för delstudier i samband med konstruktion av Fpl 37, men man ville göra kabinen stor och rymlig och utrustningen lätt modifierbar för att även andra flygplanstyper kunde simuleras.

Under åren kom även A 32 Lansen, J 35 Draken, B3LA, J 39 Jas och Caravelle att studeras.

Bakgrund

Under 1960-talet byggdes en flygsimulator upp på Flygtekniska Laboratoriet (FL) vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). En anledning till att den placerades vid KTH var Försvarets Material Verk (FMV:s) syfte att skapa en av Saab oberoende forskningsresurs som kunde genomföra studier i anslutning till aktuella flygprojekt. Dessutom kunde den utnyttjas till allmänna studier av problem och idéer som inte kunde genomföras vid någon annan instans. Simulatorn initierades och finansierades av FMV.

En annan positiv faktor var att det fanns flygteknisk forskningskompetens vid KTH och en flexibel organisation vid FL. Den hade byggts upp med tanke på aerodynamisk forskning på 1930-talet och inför konstruktionen av nya flygplan under världskriget. Sverige var på grund av avspärrningarna nödsakad att bygga upp en egen kompetens på området för konstruktion

av flygplan. De typer som kunde köpas utomlands fyllde inte måttet på modernitet och användbarhet för svenska flygvapnet.

I början på 1960-talet höll Saab på att konstruera ett nytt attackflygplan,

A-37 Viggen. Planet hade en konfiguration som man inte hade erfarenhet av så därför önskade man skaffa sig en simulator där  bl.a. presentation och flygegenskaper kunde studeras. Elektronikutvecklingen hade skapat förutsättningar för beräkning i realtid. Analogimaskiner med tillräcklig beräkningskapacitet fanns att köpa.

I samband med att Institutionen för Flygteknik fick nya lokaler i början av 1960-talet blev det också utrymme för en simulatoranläggning. Dock hade inte ett för simulatorn avsett utrymme inplanerats i bygget, utan simulatorn fick inrymmas i en av två forsknings- och undervisningshallar. Planeringen för simulatorn började 1962 och den invigdes till Lucia 1964. Engelsmännen hade ett visst försprång beträffande flygsimulatorer och därifrån införskaffades ett rörelsesystem för kabinen.

Det var samma system som användes av RAF för BAe Lightning-simulatorn. Konsulter från bl.a. BAe i Preston var också behjälpliga vid konstruktionen.

Under början av 1980-talet överfördes FOSIM från Flygtekniska Institutitionen på KTH till Flygtekniska Försöksanstaltens avdelning vid KTH

Följande huvudgrupper ingick i simulatorn:

1. Rörlig kabin. 2. Analogmaskin för beräkningar. 3. Presentationsutrustning. 4. Instrumentering. 5. Styrsystem. 6. Luftkonditionering. 7. Övrigt.